Värvningar
Samtliga av ovanstående spelare är infödda eller
upplärda LIF;are. Självklart gick det inte att bara
spela med egna produkter utan man var tvungen att värva spelare.
Här är några av de mest lyckade värvningarna:
Bröderna Jytten och Herman Jonasson var LIF;s
första, verkligt betydande värvning, där Herman
var det riktiga fyndet. Han var en suverän back som tillsammans
med Staffa var en stark orsak till att man i division 2 lyckades
hålla nollan över tjugo gånger.
Nästa mer betydande värvning var också det två
bröder. Deras namn var Gunnar och Elis Karlsson
och kom från Askersund. De var båda mycket duktiga
anfallsspelare där Gunnar drog det längsta stråt.
När han kom dribblande på högerkanten var han
nära nog omöjlig att stoppa.
Tre mycket bra Edsbynspelare som värvades till LIF var
Nisse Wikman, Sten Alftberg och Sune Edling.
Av dessa tre spelare var nog Nisse den främste. Han var i
sina bästa stunder jämförbar med Ivar Kruse.
Landhockey i Lesjöfors
Landhockey, som fick ett eget förbund 1979 som nummmer
56 i Riksidrottsförbundet, började spelas i Lesjöfors
redan år 1950. Då var det dock endast för att
få träning till bandyn som man spelade denna udda sport.
Den största skillnaden mellan bandy och landhockey är
att klubbans krök är platt på den ena och rund
på den andra i landhockeyn. Man får under spelets
gång endast använda den platta sidan. I Sverige fanns
endast tre lag som spelade landhockey medan det i Tyskland, Danmark
och England fanns seriespel med sju lag i varje serie. År
1953 blev LIF svenska mästare, det vill säga bäst
av tre lag. Mästartiteln var dock inofficiell eftersom det
inte fanns något organiserat seriespel. Mycket stolta över
den bravaden åkte de till Tyskland och Danmark för
spel där LIF, eller om man ska säga Sverige, vann klart
kanske mest beroende på den hårda tacklingstekniken
man hade. 1953 gav LIF upp karriären med landhockey mest
beroende på att sporten inte blev något större
trots deras bravader.
Kampen om konstfrusen isbana i Lesjöfors
Då det på 1950-talet började anläggas
konstfrusna isbanor runt om i Sverige i allt snabbare takt blev
lesjöforsborna mer och mer intresserade av detta. Förklaringen
är enkel. Eftersom nästan alla LIF;s konkurrenter runt
om i Sverige fick konstfrusna isbanor var man i LIF också
tvungna att skaffa en för att inte hamna efter de andra lagen
i isträning. När man inte fick någon gav det upphov
till att man varje år var sämre än de andra lagen
på försäsongen eftersom LIF;s motståndare
hade flera veckors mer isträning i sig.
Åren flöt förbi i Lesjöfors utan att man
fick någon konstfrusen isbana. Kommunen hade nämligen
bestämt sig för att inte lägga ner ett rött
öre på konstfruset i kommunen. Men lesjöforsborna
gav inte upp för det. Istället för att sura över
beslutet öppnade man en fond där alla som ville fick
skänka en slant till en konstfrusen isbana. Och inte nog
med det. Man ordnade auktioner, försäljning av älgar,
lotterier och mycket mera. Mot årsslutet 1978 hade man sparat
ihop hela 450 000 kronor som var en väldigt hög summa
då. Men ändå inte i närheten av de två
miljoner som man räknade med att det skulle kosta.
Åren gick och lesjöborna sparade tappert och närmade
sig sakta men säkert den magiska tvåmiljonersgränsen
men då kom chockbeskedet från regeringen att det skulle
anläggas en konstfrusen bana i Filipstad eftersom det var
centralorten i kommunen. De vilda protester som uppstod gentemot
detta beslut hjälpte inte och vi står i skrivandets
ögonblick fortfarande utan en konstisbana trots att vi har
ett väletablerat division 1 lag på orten.
Några viktiga händelser
LIF har alltid satsat hårt på ungdomen och det är
därför Kjell Kruse finns med i Guiness rekordbok som
den yngste spelaren som varit med i en allsvensk match. Kjell
var endast 14 år och 242 dagar gammal när han debuterade
hemma mot IF Boltic.Värt att nämnas är att Kjell
sedan spelade många år i Boltic och var flera säsonger
en av elitseriens absolut vassaste målskyttar.
1963 blev LIF historiskt när man för första gången
spelade under elbelysning, det var borta mot Karineholm.
1979 blev LIF:s anfallare Kent Johansson historisk när han
efter redan 9 sekunder in i matchen gjorde mål och
skrev därmed in sig som den snabbaste målskytten genom
tiderna. Numera innehar Hans Johansson i Västerås
SK rekordet sedan han i en match säsongen 1996-97 prickade
in 1-0 efter endast 8 sekunders spel.
Katastrofåret 1979
Inför denna säsong förlorade LIF hela 8 av de
11 ordinarie spelare som ingick i truppen. Egentligen var förlusten
9, då LIF;s ypperlige anfallsspelare Claes-Göran Jansson,
som jag tidigare nämnt, omkom dagen före allsvenskans
start 1977. Under sommaren 1978 kom det stora raset. "Bärsa",
skyttekungen i södra divisionen, övergav LIF helt överraskande.
Han drog med sig ett helt koppel. En starkt bidragande orsak var
säkert att man inte fick någon konstfrusen isbana i
Lesjöfors. Två år i rad hade kylan kommit så
sent att hela träningen, liksom seriestarten måste
ske på bortaplaner. Spelarna var utleda på de långa
och tröttande träningsresorna. Annorlunda var det förr
när isen kom redan i Oktober. Därtill kom att några
spelare slutade av åldersskäl, däribland framgångsrika
målskytten Kent Johansson. Trots detta gav LIF inte upp.
Av det gamla gardet var Håkan Persson, Bert Nilsson och
Leif Olsson kvar. Man trodde att de i bästa fall skulle kunna
stötta upp de många lovande ungdomarna. Men här
gjorde LIF en kraftig felbedömning. Sanningen var att ungdomarna
var allt för unga. De borde ha ett eller två år
på sig för att få rutin och spela in sig i ett
allsvenskt lag. 14- och 15-åringar hade nämligen aldrig
spelat i ett allsvenskt lag tidigare. Rutinen är ju en avgörande
faktor i bandyspel och den kan inte gröna ungdomar besitta.
Men ändå blev det en fjortonåring som räddade
LIF från den verkliga katastrofen, det vill säga att
gå genom hela serien utan en enda poäng. Det var blott
fjortonårige Kjell Kruse som med tvekan plockades in i de
två sista matcherna. Han gjorde då tre mål och
lade grunden till ett fjärde. Men trots denna pigga fjortonåring
åkte LIF ur division 1 med dunder och brak och katastrofen
var ett faktum.
Spelarflykten
Lesjöfors har genom åren inte haft svårt att
värva spelare och inte heller att få behålla
dem inom klubben, detta på grund av att man alltid har haft
jobb att locka med. Men nu för tiden när företag
efter företag går omkull påverkar det i allra
högsta grad också bandyn i Lesjöfors. Talanger
som uppfostras i Lesjöfors finner det meningslöst att
bo kvar där och prövar hellre på spel i högre
serier på orter där det även finns jobb att erbjuda.
Källor:
Följ med genom tiderna
Olika nummer av rekordmagasinet
Bandybaronerna
Mikael Johansson | Ulf Engström
|
